Detta är muminhumor. Tyckte bara att ni skulle veta det. Hej och hå!

Jag har varit på äventyr i Finland i några dagar. Denna söta tjej var med tillsammans med cirka elva människor till. Bil, båt, hockey, long drink, släktingar, shopping, hotell, buffé, båt igen, åksjuka, mer hockey och slutligen kollektivtrafik hem med sur gubbe i luckan. Nu är jag i alla fall i Stockholm i några dagar. Njuter av att vara i egen lägenhet och umgås med vänner.

Ja, Belle och Sebastian. De är rätt bra, skönt sväng som man kan säga om man vill låta lite äldre än vad man är. Skönt att åka tåg med i vilket fall som helst. Det roligaste som händer i min del av tåget är att alla jag sitter intill läser böcker. Alla, förutom jag. Nästa Degerfors ropas upp i högtalaren och då vet jag att vi är nära. Just nu tänker jag på min mormor och morfar eftersom de bor i Degerfors, precis flyttat från hus till lägenhet. Någon dag vill jag åka och hälsa på dem.

Just nu ser jag ingenting av skärmen, för solen lyser verkligen rakt in i mina ögon. Förhoppningsvis skriver jag rätt bokstäver. Jag ser..träd efter träd och sten. Utsikten när man åker tåg är viktigt. Det tycker i alla fall jag och därför trivs jag bäst med en fönsterplats. Jag går ändå aldrig på toaletten, så varför sitta intill gången.

Snart Karlstad! Hej och på återseende.

Helgen efter det var det dags för Knatteskutt att dra igång och det gjorde vi på lite skakiga ben. De flesta barnen verkade ha kul och de som inte riktigt vågade vara med stod på sidan och tittade på. Kanske vågar de vara med nästa gång, tänkte vi.

Veckan som följde var min första på Max. Stress, otacksamt arbete och fett överväldigade mig. Att sakna tempo, vetskap och rätt inställning var jobbiga hinder att ta sig över. Men veckan därefter var mycket av min oro borta. Jag hade hittat tempot, jag hade pratat med trevliga människor och jag hade lärt mig mycket mer. Inställningen var och är däremot fortfarande ett problem, ett av mina största vad gäller det jobbet. Mellan allt jobb de två första veckorna hann jag även med ett besök till Grönan för att se Veronica Maggio spela. Det var meningen att jag skulle gå med Tove och Nicko men eftersom de inte kom in fick en mamma och dotter vara mitt sällskap för kvällen. Som tur va var musiken rätt hög så vi undkom många pinsamma konversationer.

Jag har nyss klippt mig och jag har nyss varit och simmat med Sofia. Igår kom Anders och CJ till Stockholm och vi gick till Soft Bar för att fira ankomsten tillsammans med fler vänner.
Idag, om tio minuter ska jag åka för att andra helgen och leka med alla knatteskuttare. Det blir fotboll och jag hoppas att det blir kul.
Mycket händer i Stockholm samtidigt känns det som om jag gör för lite.

Jag har aldrig ens funderar över att gå iväg och simma, alltså motionssimma. Men idag gjorde jag det och visserligen blir det inte min nya grej men det var ändå trevligt. Huddingehallen har just nu allt jag vill ha och behöver. Jag kan gymma, simma och utöva gruppträning. Och med tanke på att jag börjar jobba 25 timmar i veckan snart så kommer jag fortfarande ha tid till att träna.

Jag har hittat mig ett ställe. Ni vet en plats där man kan sitta för sig själv och bara fundera kring saker, reda ut saker eller bygga nya problem. Ett ställe som hittills bara är mitt eget. Härifrån den här klippan har jag i två dagar suttit en stund och tittat ut på fältet, värmt mig i solen eller hälsat på människor som gått förbi när de rastat sina hundar.

Det kanske inte är den finaste platsen, men den är stor, den är lugn och den räcker för mig. Någon dag ska jag även försöka skriva därifrån, just nu befinner jag mig nämligen hemma i soffan och äter kladdkaka. Så kan det gå när man hoppar av skolan och istället bestämmer sig för att leta jobb. Snart börjar jag i alla fall jobba på MAX, det är alltid någonting. Ett steg åt något håll.