Känns det bättre nu?

Jag kan inte så mycket om politik, men jag vet vad diskriminering är och det har USA visat sig vara väldigt duktiga på. Då syftar jag inte enbart på kommande herr president utan även de som röstat på en man, enbart för att de aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en kvinna. Vad är det som gör att dessa människor värderar kvinnor lägre än män? Varför är det så otroligt för dem att se en kvinna regera ett land? Det var ju ändå kvinnan, med hjälp av en man, som satte dessa människor till världen från första början. Har dem glömt det? Har dem totalt tappat fattningen eller?

Jag säger inte att kommande herr president(ja, jag vill inte ens nämna hans namn) enbart valdes fram av denna grupp med människor. Det fanns nog fler knäppisar än så som var villiga att lägga en röst på en mobbare. Vad jag menar är att de människor, som enbart lade sin röst baserat på argumentet att rösta mot en kvinna istället för med en man, enligt mig är ofattbart tröga. Trögheten når liksom inga gränser, den är både oändlig och förgörande.

Jag är alltså less på delar av USA idag. För att de fortfarande lever kvar i förgångna tider och för att de återigen lyckas diskriminera kvinnan. För att all kraft som människor lägger ner på arbete för jämställdhet, i dessa lägen känns som ogjort. Jag är egentligen en optimist, men idag lägger jag mig. Som kvinna känner jag mig idag både besegrad och trampad på. Så varsågod, ni fick som ni ville. Känns det bättre nu?

Lämna en kommentar